onsdag 28 november 2012

Vimplar i fönstret och stjärnan lyser klar

Jag jagar regnbågsändar och dansar med månen sent om natten
Vi har en romans, julgranskulans blå gnistrande och jag
På måndag plockar vi ut små ägg från fabriken inom och sen hålls alla tummar och tår för att vi får det vi önskar oss allra mest och endast i julklapp.....

Vindarna viskar om snö och havet kluckar lugnt med stenarna om livet

Jag går en sakta promenad och äntligen visar sig horisonten, efter alla dessa dimmiga dagar...
De sista kanadagässen flyr landet nu,
kylan kom inatt, friskt och kallt i lungorna
Kan du stanna nu?

måndag 26 november 2012

Det susar i öronen

soffan agerade säng inatt, kved och vred mig, sprutorna påverkar hårdare den här gången... Ont i magen, det spänner och moler och suset i öronen gör mig yr och jag gråter fast att jag inte är ledsen.
Släpar här hemma.
Gör julkort.
Längtar advent och om några dagar är jag klar med den här behandlingen.

lördag 24 november 2012

Sångfågeln utanför sovrumsfönstret har visst tagit fel på årstiden och sjunger om vår

Harhjärtat har blivit större, mer på väg åt ett elefanthjärta och jag tänker på vad Pippi svarar när folk frågar henne vad hon skall bli när hon blir stor-STÖRRE.
Mitt hjärta har blivit större. Och kommer att fortsätta. Det lever liksom lite av sig självt nu, och lyssnar inte så mycket på sinnets ibland idiotiska tankar och argument. Jag blir förvånad varje gång ett gammalt tankemönster försöker få in mig i den mörka vilsna offerrocken, där det ibland kan tyckas varmt och tryggt men. förrädisk denna rock är. Och hjärtat vågar stå upp och säga nej tack, här är ljust och varmt och tryggt och jag vill inte äta gammal mal....

Elegant elefant.
Hjärta.

fredag 23 november 2012

Jag ligger på golvet och yogar och till mig kommer bilder

bilder på min barndoms älvor som dansar i ring på dimmig äng.
Och jag gråter.
För det kändes så skönt en stund, med kroppen full av disig mjuk böljande dimma, ett stråk av varm tillit.

torsdag 22 november 2012

Det luktar lammstek och vitlök i hela lägenheten och jag gråter i soffan

Jag vet inte varför fast jag vet det ändå. Jag gråter. Kroppen gråter. Kroppen minns. För två månader sedan. Vad som hände.
Olika sprutor i tio dagar, sedan resor till närmaste stora stad två gånger den veckan.
Allt för vi skall kunna få ett barn. Kanske.
För så ligger det till och detta är vår verklighet.
Den gången gick det, sen gick det inte mer.
Och nu sitter jag här igen. Med sprutan i min hand. Första dagen idag av tio dagar och jag vill men ändå inte och alla tankar är lika svåra och det gör så satans ont fast ändå så känner jag ingenting.

tisdag 20 november 2012

Det är senare halvan av november nu

och känslor är vakuumförpackade någonstans långt in, där de inte går att nå och jag vet inte ens om jag vill nå och min kropp är långt bort i rymden.
Mörkret är liksom överallt nu, tungt, kvävande, syret sugs ut ur rummen och hjärtat skrynklar sig som när man äter sur citron.
Vakuumförpackat håller väl ett tag, så för nu. låter jag det vara.
Vi samtalar lite snabbt, citronhjärtat och jag. Det är okej. Skrynkla på. Jag skall ingenstans.

söndag 18 november 2012

En söndag

Vi minns tillsammans över kaffet. Om gamla skolor, lågstadielärare och blåa bananer som fick underkänt.
Fréhel spelar fransk dragspelamusik på spotify.
Inga dammråttor i hörnet idag och solen visade sig i tio sekunder.


lördag 17 november 2012

Sängen här. Och maken där. Och jag är här. Och man skall säga det som mamma Mu.

Och där ligger jag. Här. Är där. Är här. Här i sängen. Det skrålas långt bort. Lördag idag.
Fast egentligen känns det mer som söndag och vi åt lammgryta med indiska smaker och sen blev chokladmuffinsen i ugnen för kladdiga men vi åt dem med sked.
Mannen visslar en sväng, på väg till toalett för tandborstning.
Idag har jag tänkt på ensamhet och sen har jag tänkt mer på ensamhet. Det kanske jag går in närmre på en annan dag, men nu släcker vi snart ljuset här..Är där. Är här.
I sängen.

älskling vi skall alla en gång dö

det rasar papperpåsar ur städskåpet när jag öppnar dörren för jag har inte limmat tillbaka påskorgen på dörren
Petra Marklund sjunger om händer upp i luften med JockeBergMelankoliMelodi
sätter på Mannen med den vita hatten (16 år senare) och jag dansar på tå mitt emellan högtalarna
och basen är på det högsta och mina jeans är trasiga och jag fryser fast jag har dubbla byxor och stickade tröjor på mig
mina fingrar är blå
men i hjärtat är det ljust ändå


torsdag 15 november 2012

Det var mörkt men stjärnklart och blöt dimma flöt omkring

En sen promenad ner till affären ikväll
Stort vitt skal gapar från parkeringen, ett garage på 20 platser är nu i rivningsstadiet
Det var alldeles stilla i luften, lite kusligt stilla, blöt dimma och död luft, de spränger snart sönder ängen utanför vårt förra köksfönster, stålgrindar utspridda över hela området...
vingslag från ensam fågel och idag har jag städat hela lägenheten (nja, inte lilla rummet, där pågående målningar ligger på golvet...) skurvattnet blev brunt efter två fönster som inte blivit putsade av oss förut och jag såg hon som bodde här innan, i tvättstugan idag, hade hon pratat med mig vet jag inte vad som hade flugit ur min mun, arga ilskna trötta bokstäver om sanitär olägenhet i lägenhet.....
Solen kom och sa hej idag i alla fall, tack.

onsdag 14 november 2012

Maken prasslar med något i köket och jag låtsas att det är dagen innan julafton och att han slår in presenter...

En grå dag och bulldegen vill inte jäsa

Ingenting blev som jag ville idag, men så är det ju ibland.
I dessa tider är det så lätt att jag då gör en stor storm, en orkan, av allt det lilla som sker. Små saker. Som hugger i hjärtat, skapar ångest.
Idag fann jag larv på mjölpåsen och i, trots att den är väl försluten i burk. Läser saker mitt hjärta inte klarar av.
Bulldegen vill inte jäsa, är det för kallt? Eller för att jag blev tvungen att springa ner till affären och köpa nytt mjöl?
Jag vet inte.
Jag försöker att inte lyssna på de tankar som kommer under sådana här dagar.
Sådana här dagar då ALLT går åt fanders. Det liksom kommer till mig saker som gör ont som inte har ett dugg med den här dagens misslyckanden att göra.
Jag virar filten hårdare om mig, jag vill inte lyssna på de där åskmolnen som försöker skapas inom mig.
Nej. För de har inget med idag att göra.
It's non of their business

tisdag 13 november 2012

Jag biter på kinderna fast jag inte borde

och känner mig trött och seg idag. Gråa himlen är tillbaka efter en paus igår.
Maken har namnsdag och jag bakar hans älsklingsfika, rulltårta, fast att det är nästan det värsta jag vet...
Han kommer snart från jobbet och utanför klipper de gräset, det som livet gömt under den bruna lövsörjan.
November är fanimej inte vidare vacker, men jag förstår. Även årstiderna behöver paus, vi kan inte alltid orka blomma och stråla....

söndag 11 november 2012

förresten

den här novemberkaktusbilden
den lade jag ut på instagram. med en text: novemberkaktusen har fattat att det är november!
(med tanke på att vädret inte alls gjort det...)
och någon skrev:
synd att vi alla inte fattar det och blommar ut... hälsningar från en grå.

kära fina. novemberkaktusen brukar vara grå resten av månaderna...så när november blommar kan man själv luta sig tillbaka, vara grå, och låta kaktusen sköta blomningen.





om båtar och skepp och pappor med 8 barn


idag är en faders dag, jag har en pappa som är klok som en som levt i 200 år och en mer uppfinningsrik-utanför-boxen man än någon jag någonsin träffat, ett sinne med ett djup utan botten och en humor som är så dålig så man skrattar ändå. Han har satt 8 barn till världen, var och en speciell på sitt sätt och han har fler barnbarn än han snart kan räkna till.
Idag dricker jag kaffe med honom och mina tre hela syskon.

skickar en önskan till alla de jag vet sitter i samma båt som vi eller i ett annat men liknande skepp, en önskan att de skall få fira en fars dag även i sin egna nya lilla familj. och jag önskar att vi sitter här hemma nästa höst, och får fira fars dag inom dessa väggar.
och någon dag. skall jag berätta våran resa för er. lite mer ingående kanske. det är en resa jag aldrig någonsin kunde tro eller hade räknat med att vi skulle få göra i vårat liv.


lördagsmagi i ett fyrverkeri

mörkret låg tätt över staden, timmen var inte sent slagen
kajorna lockade mig till fönstret, de förde väsen och vingljuden skvallrade om hundratals i flocken
såg dem ej
men vad jag fann
var en gnutta lördagsmagi
ett fyrverkeri
i rött och grönt och blått och gult och silver och guld i gnistrande explosioner

godmorgon och här är disigt och himlen är låg


mina händer är kalla men jag värmer dom på min mage och tänker på nattens dröm
den svävar för långt bort och den okände mannen som var min lärare sa några ord som inte riktigt vill ge sig tillkänna för mitt vakna jag
diktar om dis och seg sirap och i tre dagar nu. har det känts som om det är något viktigt jag glömt.
det kittlar i bakhuvudet men vill liksom inte rassla till och egentligen tror jag inte att det är något men känslan är lite besvärande, som om jag väntar och vilken sekund som helst så kommer jag på det. men det gör jag inte.
en tanke som leker kurragömma och utan intention att avsluta leken


jag tänker på bokstäver. som blir till ord. som betyder olika för oss alla. de har olika innebörd och jag tror man tolkar in det som ligger en närmast om hjärtat för tillfället.
kan vara både positivt och negativt. inte så ofta det sagda. utan mer det skrivna.
så många misstolkningar och oförståelse.
och de kan även ge så otroligt mycket mer än den som skrev kanske anade.


fredag 9 november 2012

fläkten knarrar i köket, farmors äggklocka tickar och det är redan fredag

jag målar ögon som blir till fåglar och kommer på knepet för att måla rosenblad så som jag vill
vi kokar köttfärssås på långkok med rödvin och grädde och nu fungerar lampan i taket. jag hade kopplat in den fel...

utflykt igår med liten syster, liten syster som börjar hitta hem igen och jag vågar knappt tro det är sant
liten trasig familj pusslas ihop så smått och var och en tar ansvar för sin egen utveckling, blomming pågår mitt i vintern och det börjar liksom ljusna och det är fint tycker jag.

känner inom mig. att det är lättare att sväva bort för att sedan komma tillbaka till grund. det gör mig inte så mycket längre, att ångest flåsar i nacken, den där tiden på månaden då hela världen tycks vara upp och ner och jag är arg och ledsen och glad och sur och deppig och lycklig och förbannad om vart annat.
det gör mig inte så mycket längre. börjar bli van. och vet. att jag kommer tillbaka. och det får ta den tid det tar. att komma tillbaka. jag får den tiden. jag ger mig den tiden.



bloggkärlek som svävar där ute, fina Agneta på Min tekopp länkar till spännande, blandade bloggar.
ni hittar henne i min länklista eller under länken Här.

happy friday till Dig!


onsdag 7 november 2012

det är färgstänk på golvet och lampan i taket fungerar inte alls

du vet det där stället där nyckelbenen går i hop precis nedanför halsen? minns inte vad det kallas-
idag ligger hjärtat precis där. i mitten. utanpå
och huden suger upp minsta lilla och allt jag läser och allt jag hör samlas upp och jag undrar-
sprängs jag snart?
livet är liksom alldeles för stort för att få plats i vårat vardagsrum
tänker på en rosaskimrande dröm som alltid funnits med mig
som nu krackelerar i grått
och vågar inte tänka på det alls
men vet. att om ett tag. kan jag ändå måla en ny.





måndag 5 november 2012

uppdelade rötter och ursprung som kallar

det har hänt något de senaste åren, om hösten och vintern så känner jag inte bara nordanvinden som drar i mig och vill locka bort mig till andra platser att kalla mitt hem, nu för tiden drar även ursprunget i Stockholm efter mig.
En enorm längtan efter Stockholm. att få vandra gator som mina förfäder gjort, släktingar och få vara med de syskon jag faktiskt växte upp med ett tag i mitt liv.


söndag 4 november 2012

berörd ända in i djupaste hjärtkammaren



igår kväll.
Magnus Uggla framför Jag och min far.

gåsamiddag med familj stundar och drömmarna om toaletter fortsätter

gåsamiddag på landet i eftermiddag med familj och liten mormor som har vandrat i 84 år på våran jord, gässen vandrade i ungefär ett halvt år och gottade sig på landet hos mor och far och regnet faller ännu en dag.

och, alltså. Jag drömmer ibland om toaletter. Nu har det varit väldigt täta drömmar om detta rum i olika skepnader.
det handlar om dörrar utan lås, toastolar med lock som inte går att öppna, översvämmade toastolar, konstiga knappar och pottor.
antecknar drömmarna i min trollbok. funderingarna över vad detta kan betyda följer mig genom dagarna, men jag tror jag vet.
lilla fina undermedvetna, tack för att du försöker kommunicera med mig och jag tror jag vet vad du vill säga och jag tänker att det är nog ingen fara. denna gången kan jag möta mig liten med vuxen famn.




lördag 3 november 2012

i köket stökar maken med ölbryggning och här sitter jag

sitter här i lilla rummet. biblioteket. ateljén. syrummet. arbetsrummet. har ännu inte hittat rätt. det blir ett nytt för varje gång verkar det som.
ett mångfacetterat rum, som byter benämning och skepnad inför vad du behöver det till. som i Harry Potter...

nu kan vi se golvet här inne, efter mången uppackade flyttlådor och sortering och genomgång av vad vi faktiskt har..

sitter här i lilla rummet. i soffan. och vågar inte. nu har jag tillgång till färger, symaskin, tyger, pennor, saxar, ståltråd, pärlor, papper, kartong... och vågar inte skapa...
jag har knappt vant mig vid att ha ett rum med endast säng och dörr att stänga, från att ha bott i en etta till att bo i en trea, det tog ett tag innan jag vågade röra mig i större svängar här hemma och i lilla rummet tänker jag att det är så okänt fortfarande, har inte kunnat vara här inne och känna in rummet förrän nu...

allt har sin tid. och när jag accepterar det så känns det genast mycket lättare och mindre stressande och pressande.

nu är jag försås nyfiken på vad ni gör en lördag som denna?


fredag 2 november 2012

hej från en vardag med andra ord.


ådrorna på handen blir tjocka och snirkliga när jag diskar i varmt vatten och det luktar målarfärg i hela lägenheten för vi fick hem nymålade dörrar och garderobsdörrar idag.
tankarna har brottningsmatch i mitt huvud just idag och jag tänker att jag kanske borde gå en promenad, det kan inte vara bra att andas in så stark lukt och vissa tankar behöver få dagsljus för att spricka och spridas för vinden.
Muse från högtalarna, högt högt och målande melodier och omvälvande ord
gröna blad och blommor på gardinerna böljar i vinden från fönstret, tvärdrag från balkongdörren och just nu är det uppehåll men alla löven har fallit från grenarna



när jag drömmer om morgonen och inte riktigt kan vakna

drömmarna är så starka och fyllda med händelser och mängder med små detaljer och jag kan knappt ta mig ur dem när klockan ringer, de drar mig liksom in i deras värld och jag har svårt att stå emot
nyss hade det vart korrupta människor i ett gäng som fajtades, köttljud och blod och svimningskänslor och andra händelser och en man som var skadad och mitt hjärta blödde

det är fortfarande kallt i sovrummet och det regnar idag också och egentligen har jag tusen miljoner saker som ropar på mig, men jag tror nog att de kan vänta en stund för idag skulle det kännas så skönt med noll och ingenting och nu bestämmer jag att jag tar helg en dag tidigare

jag känner verkligheten flåsandes i hasorna och vill inte kännas vid riktigt ännu. men vet. att jag måste. i november.
då. när vi börjar om på nytt. med långdragen procedur. och färder hit och dit.
allt för att drömmen skall slå in, om att ett plus ett blir tre.


torsdag 1 november 2012

månen drar sig tillbaka och idag blev det en ny månad

Det känns lite i kroppen som om månen öppnade en portal till ett djup inom mig som jag aldrig tidigare upplevt, nu när månen sakta kryper åt andra hållet sluter sig porten, först började jag förgäves greppa om den ljuvliga insiktspepprande känslan som funnits i några dagar, sedan insåg jag att det var dags att släppa taget även om den känslan.
Jag vet nu vilket djup som finns, och kanske ännu djupare, och den kunskapen och vetskapen ligger stadig i hjärtat
och idag klipptes det även av en bit av det gamla håret som inte sett en sax sedan februari (nä, nu ljög jag, jag klippte mig själv lite grand i maj, men det blev ju sådär)
ny frisör, pirrigt innan, men jag blev så nöjd och håret känns så nytt och fräscht, hade jag sådant här hår? på riktigt?
lugg blev det också. påklätt inför vintern liksom.