Små figurer med långa öron

skymtande som skepnader i maten jag äter, leende och fniss

Igår kväll var det ljuv vår och du och jag var på ett café i Paris och jag försökte beställa nåt att äta, på stapplande franska, och kyparen frågade nåt om min stora bebismage som omgavs av lilablå klänningstyg

Vi lyssnar på sjuttiotalsmusik och du nynnar i takt med Bonnier Tylers It's a heartache
Solen tittar nästan fram idag och
Tacksamhet och lycka bubblar över totalt

Pyret verkar växa som bara den, för nu syns det!

Morgon i slutet av februari

Kylskåpsbrum ackompanjerat av långväga kyrkoklocktoner, stilla snöflingor, stilla vårljus, stilla morgon. Snart hem till lilla mamma för att leta sparade bebiskläder.

Och om kvällen målar jag i sängen

små figurer, fåglar och kvinnokroppar.
Min kropp som förändras och innan jag faktiskt märker vad som ligger där inne och som skapar förändringarna har jag svårt att förlika mig med det som sker.

idag pratade du med mig och jag med dig och vi med oss och vi har skrattat och tagit oss en bit ut ur diset. Diset av vardag och samma rutiner som jag skulle påstå faktiskt inte ens är bra för oss, våra sinnen eller intellekt...
Vi har sett varandra.

Jag har ord som är vackra på vita blad
och om natten tänker jag
Jag är drömmar vävda av dig

Det är mitten av februari och solen tycks aldrig komma fram längre

Jag äter french nougat-choklad och ingenting är rosa, men det gör inget för rosa är ingen utav favoritfärgerna alls och jag önskar allt oftare nu, att vi skulle prata mer för tystnaden som är mellan oss blir som ett stort mörker, ett avstånd som blir svårare att minska.

Staden är som ett stort semmellock

pudrat med fint florsocker under tre dagar nu...
Fingrar luktar av clementin och imorgon är det Valentin.
Vi planerar älgstek från älgen i skogen hemifrån, och jag tänker, kanske även en prinsesstårtebit.....
På bildskärm igår klockan 14.30: två små sparkande livliga ben och ett stort litet huvud...
och inatt drömde jag om gropar, hål och gupp i vägen som hoppades över, vältes i men kravlade upp igen och lillasyster var med i kärran som välte men jag klappade henne och frågade är du okej?
Badrummet som glänser, skiner och luktar nytt, pyssel och pul, det är bra kul!

Helgen har seglat förbi. lätta snöflingor och sjungande fåglar tidigt om morgonen

jag anar vår och en rastlöshet slår rot, som alltid tidigt om våren... Funderar på minnen, om de stämmer eller om jag gör om dem ju äldre jag blir och ju längre ifrån barndomen jag hamnar..

en lyx, vi fick tillbaka våran dusch i fredags, ljuvligt!
Hela svenska folket borde ha två veckor om året med spartanskt leverne, för att bryta vardagslunk och få upp tacksamhetsögonen för de lyxigheten vi har i våra hem.

Det är bara fjorton grader i köket på morgonen när jag kliver upp

dubbla raggsockar på.
Äter frukost långsamt, innan hantverkare trillar in.
Sätter mig i lilla rummet på golvet.
Målar. Tänker på dokumentären om Mad, Maddalena Sisto. Hon målade underbara bilder. Sök på hennes namn på Svt play!
När jag tittar upp igen har det redan ljusnat utanför. Moln svischar förbi, tunna gråa.
Krabbögon tittar på mig från trädet. Godmorgon herr Krabba. Vill ni sitta modell idag?

Hantverkaren kommer in, kissar och fiser högljutt

och nu är fallet så här, att man måste ha en hink med vatten för att spola efter sig.
Har han det?
Svar nej.
Han lyfter ut toasitsen i hallen sedan, för att kunna göra färdigt mattläggningen.
Så där står toaletten i hallen nu.
Med hans morgonurin skvalpandes.

Nästan vitterväder, fast inte riktigt

Ny vecka, vädret leker lekar som aldrig förr.
Snö inatt, regn imorse, sen stora tunga fluffiga flingor till lunch, och sen kommer solen helt plötsligt och det är tre plus.
Även magen leker lekar med mig, som jag inte vill vara med på. Alls. Faktiskt.
Vaknande med magkatarren from Hell...
Nästan ingen frukost alls fick jag i mig, och stressen över hantverkarna som bekränas ramla in 07.00.....
Och hormoner...
Stackars liten mage tänker jag, klappar den ömt och säger att jag vill inte leka idag. Var lite snäll?
Mosad avokado till lunch och citron. Surt sa munnen, mums sa magen.
Surt och basiskt tänker jag, vet ju att kroppen inte tål mjöl.... Ändå så kan jag inte hålla mig borta...
Kokar buljong som blir för salt.

Julstjärnan i köksfönstret är den enda julresten..
Ibland gör jag så där. Struntar i saker som är så enkla att göra. Som att plocka ner stjärnan. Men ids liksom inte.