den kom så rätt i tiden, så det är bara inte klokt.
ett vattenfall som öser över mig, flöde av insikter och utveckling, avslut och börjaompånykula och jag och livet har liksom blivit blixtförälskade
inte på det sättet så att jag står och tänker åh vad jag är glad att få leva, åh vad jag är glad. nej.
jag är inte glad. men jag är inte heller ledsen.
jag bara är. ett steg närmre till att få vara ett med mitt universum just nu
just nu
just nu
4 kommentarer:
Du skriver så vackert. Dina ord letar sig rakt in i mig och jag bli både varm och vemodig. Känner så väl igen känslan. Att hitta tillbaka. Att inte gå förlorad. Att inte låta tankarna ta över. De automatiska. Så glad att jag hittade hit till dig.
Hälsar åsa
Jag tror det är dags att leta fram boken om kvinnor som följer med vargarna....
Du håller på att samla ihop alla benen tror jag visst... >3
Oj, kära vad glad jag blir, det är min önskan, att mina ord här når ut så som jag känner dem inom mig. Skall kika närmre hos dig, såg fina höstbilder skymta i farten!
Fniss, samla ihop benen gav mig en rolig bild i huvudet. Aj aj kapten! ;) <3
Skicka en kommentar