Seg sirap och tjockt dis,
ibland hård motvind på ett skärande vis
Famlande armar, tumlande sinne
ingen är här förutom jag
och mitt trasiga linne
Trasslar mig fram, det är snårigt och halt
och vi, ja vi. har det ganska så skralt
Inte i kärlek men i annan rikedom
plånboken den, är ganska så tom
Men han ger mig tid som ingen annan förr
och vet att jag snart finner regnbågens dörr
I slutet där skattkistan finns
Fylld med sånt "de andra" inte minns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar