Ibland finns där bara bilder och inga ord

Jag blev så paff, det sa ju bara poff!

om våren som kom...

Här blev grönt under en natt och nu har det regnat i två dagar, kyligt och blött. 

Men värmen säga visst vara på väg..

Jag äter sura citronskivor och bakar banankaka till kvällen...

Skruvar upp en fin gammal krok jag sparat, där får diskborsten hänga. 

Diskbänksromantik..

Regntunga dagar och tunga tankar, men jag tänker att det är bra med de dagarna också, älta en stund, ändra tankegången sen och resultatet blir spännande förändrande och lättande. Oftast.

Vi byggde en hylla till balkongen, av gamla brädor från mina föräldrars gård, och hyllplanen gjorde vi av vår tradiga gamla sänggavel. Det blev bara så bra, och inte ett rött öre behövdes läggas ut i stunden.

Allt fanns redan, färgslatt från bänkmålning två år sedan, hyllbård inhandlat för en femma på loppis för ett halvår sedan. 

Nöjd!

Det ryms så mycket i mig nu när jag låter allt få ha sin plats

Och nästa dimension av livet som väntar efter sommaren, den som sakta redan börjat.
Att få lägga till den. Och nästa. Och nästa. Och alla gamla får också plats.
Vi skapar spirituell magi, jag och mig själv.

Jag är

Att bara vara. Det är så fantastiskt skönt. Pyret och jag ÄR. Ofta om dagarna.
Jag är. I mig. Inne i guldkärnan, ljuset i min mitt visar sig allt oftare och jag solar och njuter och tar tacksamt emot

Fyra timmar vid havet vid ett slott
med en vän
och fikakorg
och samtal om tiden vi lever i och annat stort och smått
och solen.
Slottet. en känsla av okänt känt som lever kvar, en viskning...