torsdag 31 januari 2013

Två svanar flög över mitt huvud och nedanför stillades stormande hav av tjockt iskrosstäcke

Stormen drog över staden snabbt, friskt och utrensande.
Torkade upp det där fuktiga blöta.
Havet kluckade tillbakatryckt av tjocka iskrosstäcket, stora klumpar av is låg uppblåsta på strandpromenaden.
Solen värmde i ryggen och sen mojnade det plötsligt och blev vår bakom ryggen på mig och under alla lager av kläder smälte jag rinnande ut på backen.

Ikväll drar kylan in över staden och kyssen i nacken från älskad, när jag diskar upprört och stressat, mjukar mitt hjärta.





onsdag 30 januari 2013

Den som tröstar knyttet är jag själv

Det finns ju såklart alltid två sidor på kakan..
Och hur svart det än kan tänkas te sig i kriget i huvudet.
Så brukar jag alltid komma nära mig så jag kan trösta mig.
Jag tillåter mig att ha svarta dagar. När tankarna skuggboxas med varandra och jag hinner inte tänka den ena förrän den andra tar över, och det mesta blir hopplöst och ömkligt.
Men jag vet ju. Att de går över.
Om jag bara låter de vara som de är och inte begraver mig.
Om jag ändå ser till att ha nån liten ljuspunkt.
Om jag ser till att ändra det där "alltid" till "just idag".
För tänker jag efter så är det inte "alltid" saker och ting är på ett visst sätt..
De är på det här sättet just idag.
Och jag kan inte för allt i världen sia om hur de kommer te sig i morgondagens ljus.

Och lika mycket som jag tillåter mig att ha svarta dagar, så tillåter jag mig att ha lusa porlande dagar, eller dagar med regnbågar i varje hörn.

tisdag 29 januari 2013

Det är ingen rolig känsla att få, inget jag önskar skall ske i min kropp

Men det gör det.
Varje gång. jag hör eller läser om någon som är gravid.

Då rinner allt mitt blod ner i golvet och flyter ut i en stor pöl
Antarktis iskyla kramar hårt om hjärtat och stora oceanen samlas i mina ögons gropar.

Det är fortfarande så, trots att jag själv är gravid nu.
Det är så, att jag drabbas fruktansvärt hårt av avundsjukan som uppstår över att andra kan få barn av sig själva.
De har fått gåvan att göra barn tillsammans med kärlek, i sängen, i soffan, på bordet, i hallen.

Medan vi, åker 18 mil tur och retur efter två långa veckor av hemska hormonbehandlingar rakt in i magen, och plockar ut ägg. Om vi har tur.
Åker tillbaks 18 mil tur och retur efter fem dagar. Om vi har tur.
Får ett befruktat ägg, genom ett rör, tillbaka. Om vi har tur.
Blir gravida. Om vi har tur.
På något annat sätt kommer det aldrig att gå.
Och den sorgen.....

Jag vill bli så hjärtans glad och rörd över livets mirakel för andras skull, som jag blev förr.
Jag älskade att få höra om när någon var gravid.
Men nu river det mest upp dåligt igensydda sår..
Såklart missunnar jag verkligen ingen annan att få uppleva undret att bli gravid.
Inte alls.
Tvärtom. Jag önskar för allt i världen att alla slapp genomgå det vi gjort.
Såklart är jag evinnerligt tacksam över att vi blev med barn.
Men sorgen finns kvar, över att vi aldrig någonsin får uppleva känslan av att bli gravida helt av oss själva, helt naturligt, så som det var meningen att det skulle gå till. Att kunna skaffa precis så många barn vi vill och hade önskat och drömt om.

Och sorgen den vandrar hand i hand med en osäker lycka.


söndag 27 januari 2013

Fröken Vår

Varje år kommer fröken Vår, jo gott folk, det gör hon i år också. Varje år kommer fröken Vår och berättar för oss en sällsam historia, om knoppande blommor, doftande sötsyrlig syrén och musöronformade blad på kala bruna grenar. Sjungande bäckar och yrvakna flugor.
Sömniga ormar gonandes på varma stenar
Ljusa daggiga kvällar då älvorna dansar igen

lördag 26 januari 2013

Misslyckade semlor

Ikväll bakade jag semlor som i inte ville jäsa ordentligt, men de blev ätbara ändå.
Mitt bästa fyllningsrecept är att mala mandel, blanda med innanmätet från bullarna, lite mjölk och lite socker och röra ihop.
Slår all mandelmassa i hela världen!




fredag 25 januari 2013

Vaknande sol målar himlen persikorosa med sina långa armar



Jag hittar gamla texter i mobilanteckningarna och idag är jag så trött så jag vet inte vart jag skall ta vägen.

Seg sirap och tjockt dis,
ibland hård motvind på ett skärande vis
Famlande armar, tumlande sinne
ingen är här förutom jag
och mitt trasiga linne
Trasslar mig fram, det är snårigt och halt
och vi, ja vi. har det ganska så skralt
Inte i kärlek men i annan rikedom
plånboken den, är ganska så tom
Men han ger mig tid som ingen annan förr
och vet att jag snart finner regnbågens dörr
I slutet där skattkistan finns
Fylld med sånt "de andra" inte minns

torsdag 24 januari 2013

Blodapelsinmånen imorse kysste sin egen spegelbild godnatt, försvann i havet och hos mig var det godmorgon.

Jag har farit runt till olika ställen, gått promenader vid havet och isen på stranden knastrade under mina sulor.
Imorse var här -13 grader och jag var ute ur lägenheten 08.30, och när jag kom hem igen 15.30 var hela badrummet omvandlat till ett betongrum.
Jag ringde ett samtal idag, med en alldeles ny approach för mig, utan förväntning och utan planering och kontrollerande.
Bara nyfikenhet och intresse fick styra.
Efteråt kom jag på, att ojsan.
Jag kanske skall fråga min man om det är ok att jag blir dagmatte åt en hund, det vill säga, hunden vistas ett par dagar här hemma under veckorna...






onsdag 23 januari 2013

Nu skall ni få höra nånting som jag vill tala om...det är gnäll gnäll gnäll, så jag får ur mig all skit! Fortsätt läsa på egen risk..


Nu förtiden, känner jag mig inte deppig på samma sätt som förr, det finns oftast en vetskap kvar om att det är JUST NU det är så här, allt förändras så småningom, på ett eller annat vis.
Men just nu, när jag helst av allt bara vill känna glädje och förundran över att vi faktiskt lyckats bli med barn, med hjälp av ivf, så känner jag mig oerhört nere, glåmig, svullen och tjock och urful.
Håret står på ända, går inte att kamma, då slår det gnistor om det.
Fingertopparna är så torra att de får torrsprickor, vilket jag inte haft sen lågstadiet.
Läpparna spricker, hur mycket jag än smörjer.
Finnar i pannan och på ryggen.
Inga byxor passar, ej heller strumpbyxor eller leggings, inte för att jag har fått en gravidmage ännu, utan för att tarmarna är så svullna och magen är så svullen, så inget går att knäppa, magen går inte att dra in och inget får sitta tajt.. Fast det ser ut som om jag skulle vara i femte månaden...
Jag är andfådd, trött och snurrig i hjärnan.
Jag sover som en kratta om nätterna, drömmer jättekonstiga drömmar och vaknar så fort jag skall vända på mig.
Jag känner mig ledsen, håglös och oföretagsam.
Jag är extremt hungrig, två timmar efter jag ätit. Får jag inte mat medsamma då så känns det som jag skall kola på vippen.
Jag mår illa och smakar stål i munnen hela tiden.
Det känns liksom inte som om jag är gravid, alls, det känns bara som en helt vanlig vinter, fast lite extra pissig.
Jag är rädd vissa dagar, för vad vi gett oss in på, rädd för hur vi skall klara det och rädd för att det kommer finnas så mycket mer att förlora.
Jag är jätteglad vissa dagar, längtar bara tills det börjar synas på mig, till våren och lätta kläder är möjligt.
Ja, som en vanlig vinter, fast lite extra...

Men hav förtröstan lilla Emmie, för det är snart en annan period.
Jag är ju rätt glad egentligen, att det verkligen skall testas på mig det här liksom. Så jag verkligen får känna på hur det är..
Och åh, så skönt det var, att skriva ner och rada upp allt som känns så jäkligt. Ju mer jag skriver, desto mer tillit får jag. Till att det går över, till att allt kommer lösa sig, jag vet att vi fixar det.

Snart har vi nyrenoverat badrum och inskrivning på Mvc.
Jag tar en dag i sänder.
Och passar på att njuta av kylan, medans jag längtar efter våren. ( kylan är min vän i dessa illamåendedagar. )

Så här äckligt var det under torkskåpet i badrummet, från förra hyresgästen..


tisdag 22 januari 2013

Svåra tunga januari.

Tänker. Snubblar. Faller. Bråddjupt bäcksvart lurar runt varje hörn, måste passa mig noga..
En önskan om att bara få falla, lägga mig ner apatiskt och inte vara med mer. Vissa dagar.
Men tänker, att även om det är en önskan, är den nog inte det bästa just nu. Ibland lurar jag mig själv.
Räddningen blir nog badrumsrenoverarna som dyker upp imorgon 07.00, de stannar i ca tre veckor.
Då tvingas jag upp och ut.
Byta pyjamasbrallor mot påklätt/uppklätt. Tvinga hjärnan till att bry sig om ytan en stund, så hänger resten av kroppen kanske med efter ett tag.
Åka till lilla mormor. Hålla pappa sällskap.
Promenera på landet.
Hålla igång precis över ytan en stund, så kan jag klättra på stegen när det sen närmar sig mot vår..

Tillåtelse. Tillit. Kom till mig igen snart? Tack.

fredag 18 januari 2013

måndag 14 januari 2013

Ett ögonblick

Snöflingor virvlar där ute och solen kämpar genom molnen
en torktumlare står och drar någonstans
matt bellamy plinkar på ett piano och en svart fågel flyger förbi precis vid fönstret
Min lugg är för lång

fredag 11 januari 2013

Där, i mitt svarta mjuka inre

Där fick vi, klockan 08.25 ungefär idag, se en centimeter lång liten vit böna, och ett litet snabbt pickande, pulserande hjärta som både syntes och hördes.
Fantastiska manicker det finns, som kan skvallra om saker som varken ännu känns eller syns....

söndag 6 januari 2013

Talgoxarna sjunger i takt med trummande januariregn mot fönsterkarmen

Det växer prästkragar och liljekonvalj i mitt hjärta och i de små snirkliga bäckarna i elefantskinnet på händerna rinner drömmar, insikter och minnen om vartannat

onsdag 2 januari 2013

Vi åt prinsesstårta idag och nu är det 2013

Och jag mår mest illa hela dagarna och drömmer om spetsgardiner i sovrummet, blåa trasmattor i vardagsrummet och friska ljusa ljumma vårvindar....
Jag drömmer om ork att plocka ner julen också, men det får nog dröja ett tag, för min ork får gå åt till annat fint som växer och frodas (hoppas jag)
Julgranen barrar inte så värst mycket än, om man inte petar på den......

Nyårsafton var lugn och stillsam, vi skålade in året med vänner och glömde tolvslagskyssen, sen sov vi till elva dagen efter.