Första julen med oss tre

Vi firade julafton ensamma hemma, våran lilla familj, bara vi tre i lugn och ro. 

Försökte få till någon form av kort. Resultatet blev som alltid, knasiga miner men fint och hjärtligt kan tyckas 

         God fortsättning önskar vi nu! 

Det är en solig fredag i sena oktober

och jag har mjölkstockning och feber för andra gången på en vecka, otvättat hår sedan en vecka tillbaka, längtar efter färska blombuketter på bordet

Morgonkaffet smakar bränt 

och allt det här spelar ingen större roll

för på golvet i babysittern ligger mitt hjärta 

Min Frank 

Mirakelfrank

Dagen då Frank kom

vändes allt uppochner. Jag tappade fotfästet och mig själv.

Nu börjar jag hitta tillbaks och känna mig själv igen. 

Tänker och tror. Att för att få plats i mammarollen, var jag tvungen att tappa hela mig, för att sedan leta, som en mamma, upp de bitar som är viktigast för mig. 

Då får min nya roll också plats. 

Det där som kallas livet

Det är mörkt över havet idag och rönnen utanför sovrumsfönstret dramatiserar hösten. Frank somnar framför mumintrollen på tv och jag tänker att jag borde...vissna sommarblommor på balkongen, disken i köket, tvätten... Tar en kopp kaffe till och tittar på rönnen istället. 

Han har funnits i en månad nu

Den tredje oktober. 

Vi startar dagen med kaffe till mamman som fått sova bra tre nätter i rad, tack och lov, och alla avsnitt av fåret Shaun på SVT play. 

En hel månad. 

Tiden rinner genom mina fingrar och hjärtat fylls av glittrande stjärnor 

Mellan amningar och sovningar och tårar och tomhet och lycka och kärlek

Mjölkfläckar på kläderna

Pyjamasbyxor hela dagarna

Kissblöjor och bajsblöjor

Magknip och leenden

Sömnlösa nätter och påsar under ögonen 

Mysiga morgornar framför Nyhetsmorgon och kaffe med mycket grädde i koppen

En kropp på sakta återhämtning 

Och jag längtar lite nu, efter mer höstluft i lungorna och promenader med vagnen

Kanske styrkan kommer snart?

Om den Stora Förälskelsen

             Frank Ivar Gustav Edding 

Our hearts belongs to you forever and always

En tisdagsmorgon i september kom han då till sist, vår älskade Frank som vi längtat så efter. 

Och idag får vi äntligen åka hem från BB.

Även om väntan är väntan

och bara är det. 

Så måste jag tillägga. 

Att min stackars kropp inte tål mycket mer nu.. Den är så redo som den bara kan bli för att lämna ifrån sig lilla pyret, har känt det i flera dagar nu... 

Hur kroppen förbereder sig för förlossning. 

Och det är s.å. T U N G T. 

Hösten smeker mjuka händer över sommarens salta hår

och björnbären mognade flera gånger om och inget pyre kom

en väntan 

Som varken är jobbig eller lång, den är. varje dag. varje natt. 

Fem dagar kvar till beräknad pyre-leverans

och mitt hjärta längtar

undrar

ser fram emot

Augusti

Skörda tanka fylla på spara ladda konservera med mera

Naturens skafferi

Tacksamt fridfullt lugnt och saligt

 

hembygdsgårdarnas dag 

skänka en tanke till människorna i svunna tider hårt arbetande med händer och kroppar och hantverk och knapert och stora barnaskaror...

Jag fann mogna björnbär i staden där jag bor...

har ännu inte kollat hur det går för de på landet...

Solen går ner mer till vänster om fästningen nu och detta var den sommaren när björnbären mognade tidigare än vanligt

och jag tänkte för ett tag sedan att pyret kommer när björnbären mognar 

Här kom en tropisk värmebölja och 

allt mognar mycket fortare 

och jag tänker nu

att pyret kommer till oss fortare än utsagda tre veckor och två dagar

pyret kommer när björnbären mognar 

 

Och efter vinbären tar hallonen vid

Gräset är gult och sprött och det har inte regnat sen jag minns inte när

jag åker ut till landet nästan varje dag och äter vinbär och krusbär och körsbär och efter vinbären tar hallonen vid och snart kommer björnbären och då väntar vi Dig...

jag går och lägger mig med saltindränkt kropp och det saltsträva håret glömmer jag att duscha på flera dagar men det gör ingenting för det är sommar, nästan med känsla av sensommar, då björkarna släpper små gula torra löv och själen viskar att allt är möjligt och hela livet ligger framför fötterna

Minisemester på semestern

Vi for iväg mot kullabygden

hisnande klippor och ljuvlig natur

opera i ett stall (vi hörde bara utifrån)

branta backar och trånga fiskelägegator med hotell runt varje hörn

utlandskänlsan

hård hotellsäng havsutsikt från rummet och frukost på gammal glasveranda

fika hos flickorna i trädgården och molnen sprack upp precis när vi satte oss

annars gör jag vanlig semester, inte mycket blogg, väntar spänt på bebisleverans om en månad.

tänk att min kropp har fått rå om och skapa denna lilla varelse i snart nio månader...

vi hade pyrets kusin på besök, fyra-månadersgosande hela helgen! Hjärtat längtade än mer då...

Jag badar i havet för första gången i år och det är alldeles för kallt

kvällsdopp varje kväll fast att det är så kallt så jag tappar andan

men det känns välgörande på huden

och dina rörelser är mjukt smekande inifrån och ibland tror jag att jag hör dig? Sex veckor... sen får vi se in i dina ögon

 

Sakta en söndag

Ger trötta pelargoner ny jord

rör mig långsamt och behöver själv planteras om.. äter tavegyl mot exemklåda, och huvudet blir alldeles för tungt och segt av tabletterna...

Drömmer om ett litet torp på landet, egen liten trädgård, och massvis av doftande rosor

barfotamorgornar i dagg och lilla pyret som vuxit och skrattande jagar fjärilar...

plocka vinbär till morgonyoghurt och klippa gräset med miljövänlig, kroppsdriven gräsklippare...

Fladdrande tankar, kyliga sommarvindar och regn

Runt 15 grader här på dagarna, det har regnat ganska mycket. 

tankar om förlossning och vad som händer sen.... 

Tiden går så fort och snart är vi där hjärtat i halsgropen och ingen kontroll men är ändå lugn, hakuna matata liksom  för hur det än blir så blir det som det blir och jag gör alltid det jag tror är bäst just för stunden. 

måla spjälsäng på landet i lugn skön blågrön nyans

strandyoga på morgonen vid havet

god mat

naturen. Längtet. Bort från stan. 

Rosdoft i köket om morgonen 

eskapader tidigt i strilregn, norpar en pion runt hörnet 

Hur har ni det så här i juni, alldeles snart juli? 

Om saker jag har pysslat med

Att köpa billigt skåp på loppis, utan att veta vart det skall stå, har sina fördelar. 

En vacker dag vet man! 

Det bruna översta skåpet hamnade till sist i badrummet, och den vackra stuvbiten från loppis, som jag helst inte ens ville göra kuddfodral av, åkte upp för att dölja det som finns inuti... 

Och så får man något vackert att titta rakt på när man går på toaletten!

Sen var det då vagnen. Den med det sunkiga gula tyget inuti. 

Den har fått nytt fräscht blått slitstarkt!

Världens pill var det, men efter mycket om och men blev jag faktiskt supernöjd med resultatet!

Dansa samba med mig

Långsamma dagar, dagar som går för fort, glada lätta dagar då magen svävar och pyret inte är alltför hårdhänt, ledsna tunga dagar, fyllda med rädsla för att ett stort huvud skall födas ut ur mig, trötthet över alla vardagsgifter och kemikalier som går att undvika till ganska stor del i babyns saker.om.man.har.pengar., dagar då magen ligger nere i golvet och pyret lever rövare och illamående och massa hormoner som plötsligt hamnat i obalans, dagar då exemen är som värst kliande och svidande och jag kliar hål... Och händerna ser ut som pomperipossas...

Men jag njuter ändå lika mycket av allt. Alla delar. Alla dagar. Att få vara med liksom. att få flyta med i universums rytm. Och vet att det svänger. Livet. 

Dansa samba med mig. 

Med morgonrufsigt hår sommarlovskänsla i magen sambadansande pyre och jordgubbar på köksbänken som väntar

Svenska Nationaldagen 

Solig morgon och bild från en annan morgon  

Jag är trött men pigg och har ont men känner det inte och är ledsen fast jag är mest glad 

Virvelvind i håret 

Virvelvind i hjärtat 

Jag vill döpa vårt barn till Yrla

Yrla virvla virvelvind

Att få lov att vara nyfiken i nio månader och känslan av att få sakna midjan, smidigheten och passande kläder

Det är liksom enormt

Lika stort som våren som varje år kommer tillbaka med ljuset

Som sommaren

Som hösten som vintern

Att få sammandragningar mitt i promenaden och nästan andnöd

Att få sin första hemorrojd

Att få ha krämpor som ryggont på natten sömnlöshet och celluliter, kliande exem och extremtorr hud

Allt som hör till som jag får vara med om

Allt läggs i ett litet skrin med röd sammit inuti

Och sparas

Förevigt

Ibland finns där bara bilder och inga ord

Jag blev så paff, det sa ju bara poff!

om våren som kom...

Här blev grönt under en natt och nu har det regnat i två dagar, kyligt och blött. 

Men värmen säga visst vara på väg..

Jag äter sura citronskivor och bakar banankaka till kvällen...

Skruvar upp en fin gammal krok jag sparat, där får diskborsten hänga. 

Diskbänksromantik..

Regntunga dagar och tunga tankar, men jag tänker att det är bra med de dagarna också, älta en stund, ändra tankegången sen och resultatet blir spännande förändrande och lättande. Oftast.

Vi byggde en hylla till balkongen, av gamla brädor från mina föräldrars gård, och hyllplanen gjorde vi av vår tradiga gamla sänggavel. Det blev bara så bra, och inte ett rött öre behövdes läggas ut i stunden.

Allt fanns redan, färgslatt från bänkmålning två år sedan, hyllbård inhandlat för en femma på loppis för ett halvår sedan. 

Nöjd!

Det ryms så mycket i mig nu när jag låter allt få ha sin plats

Och nästa dimension av livet som väntar efter sommaren, den som sakta redan börjat.
Att få lägga till den. Och nästa. Och nästa. Och alla gamla får också plats.
Vi skapar spirituell magi, jag och mig själv.

Jag är

Att bara vara. Det är så fantastiskt skönt. Pyret och jag ÄR. Ofta om dagarna.
Jag är. I mig. Inne i guldkärnan, ljuset i min mitt visar sig allt oftare och jag solar och njuter och tar tacksamt emot

Fyra timmar vid havet vid ett slott
med en vän
och fikakorg
och samtal om tiden vi lever i och annat stort och smått
och solen.
Slottet. en känsla av okänt känt som lever kvar, en viskning...

Klockan i köket tickar mjukt långsamt

Kvällssol på diskbänken. In i storarummet.
Akrobaten i magen gör fem volter på raken och I am the light of the soul ikväll.

Jag klär mig i harmoni och total tillit idag, sätter två rågbrödsdegar på tjygifyratimmarsjäsning, kokar högrev i sju timmar och det är en dag av mjukt höljda förnimmelser från förr

Så mycket symbolik, saker som verkar vara men är på ett annat sätt, mest som en ordlek dansandes på tungan

En vemodskänsla kommer krypande nu på kvällen, letar sig in under huden och sticker lätt i hjärtat.
Drömde om ungdomskärleken som så ofta brukar besöka mig i drömmarna, jag kände lättnad och kramade om och sa: det går inte utan dig.
Och jag fick plats, han gjorde rum bland alla sina barn och före detta fru.

Hej hörrni, det är början på en annan fas nu

Kroppen är översållad med röda illvilligt kliande prickar, äter antihistamin som endast hjälper pyttelite och jag tycker mest synd om mig själv just nu.
Jag mår bra, vi mår bra, men ändå inte alls.
Kopplingar i hjärnan som dör, pyser ut, som luften ur bubbelplast, jag tråkar ut hjärnan tills inget finns kvar.
Gör inget roligt. Gör inget kreativt.
Diskar. Tvättar. Dammsuger. Kollar på ännu ett avsnitt av One Tree Hill och undrar vart mitt liv tar vägen.
En ond cirkel, eftersom hjärnan är seg och färre synapser som kan koppla, så kommer jag inte på något roligt/kreativt/bra för mig att göra. Och hur mår pyret i en sådan miljö?
Nej, det går inte längre att ha det så här. Första steget, medvetandegörandet.
Sen kommer handling. En handling som ännu ligger i dunkel, men jag skall söka med lykta i varje vrå för att finna den.
Förändringen som krävs.
För att jag skall ta mig ur rädslan för livet, för att jag skall ta mig ur soffan.

Snön föll över långfredagen men det luktade vår och fåglarna kvittrade ihärdigt och hoppfullt om ljuset.

Långhelg tillsammans, vi tre.
Med den stora kärleksvågen kom även skräcken, rädslan. För allt som kan hända och gå fel.
Tillåter mig att surfa på vågorna och inte drukna i djupet av tankar och känslor. De får finnas där, men i nästa stund kommer ju en annan våg av annat, och då är det bara till att surfa på den. Jag följer med och då blir det så mycket lättare att bara vara.
Vi äter kalljästa nybakade frallor till frukost och om natten river hungern i magen.
Väntar in i det sista, hoppas kunna somna om, men måste till sist gå upp och äta. Myser ändå lite av allt detta, så fascinerande att vakna mitt i natten och vara klarvaken och hungrig, något helt nytt som aldrig skett förut.
En härlig påskaftonslunch i fem timmar hos mor och far med syskon, ett lugn hos alla som tidigare inte känts av.

Här utanför är smällare på smällare på raket på raket. Inatt drar vi fram klockan en timme och på måndag är det redan april.
Hur kunde korta februari kännas så oändligt lång, när långa mars helt plötsligt bara var över?

Älskade pyre

Älskade lilla pyret, om du kan få mitt hjärta att svälla så här nu, innan jag träffat dig, bara känner dig inom mig, hur kommer det då att bli sen?