Jag mår bra, vi mår bra, men ändå inte alls.
Kopplingar i hjärnan som dör, pyser ut, som luften ur bubbelplast, jag tråkar ut hjärnan tills inget finns kvar.
Gör inget roligt. Gör inget kreativt.
Diskar. Tvättar. Dammsuger. Kollar på ännu ett avsnitt av One Tree Hill och undrar vart mitt liv tar vägen.
En ond cirkel, eftersom hjärnan är seg och färre synapser som kan koppla, så kommer jag inte på något roligt/kreativt/bra för mig att göra. Och hur mår pyret i en sådan miljö?
Nej, det går inte längre att ha det så här. Första steget, medvetandegörandet.
Sen kommer handling. En handling som ännu ligger i dunkel, men jag skall söka med lykta i varje vrå för att finna den.
Förändringen som krävs.
För att jag skall ta mig ur rädslan för livet, för att jag skall ta mig ur soffan.
1 kommentar:
Du klarar det! livet vill dig väl, vara bara mjuk inför det och det är mjukt tillbaka, har tränat ett tag nu, att släppa taget och låta mig falla, lita på att något större sköter ruljansen och att det bara är att följa med och så lätt det plötsligt blev..det önskar jag dig.....
kramar igen, Lycke
Skicka en kommentar