Snön föll över långfredagen men det luktade vår och fåglarna kvittrade ihärdigt och hoppfullt om ljuset.

Långhelg tillsammans, vi tre.
Med den stora kärleksvågen kom även skräcken, rädslan. För allt som kan hända och gå fel.
Tillåter mig att surfa på vågorna och inte drukna i djupet av tankar och känslor. De får finnas där, men i nästa stund kommer ju en annan våg av annat, och då är det bara till att surfa på den. Jag följer med och då blir det så mycket lättare att bara vara.
Vi äter kalljästa nybakade frallor till frukost och om natten river hungern i magen.
Väntar in i det sista, hoppas kunna somna om, men måste till sist gå upp och äta. Myser ändå lite av allt detta, så fascinerande att vakna mitt i natten och vara klarvaken och hungrig, något helt nytt som aldrig skett förut.
En härlig påskaftonslunch i fem timmar hos mor och far med syskon, ett lugn hos alla som tidigare inte känts av.

Här utanför är smällare på smällare på raket på raket. Inatt drar vi fram klockan en timme och på måndag är det redan april.
Hur kunde korta februari kännas så oändligt lång, när långa mars helt plötsligt bara var över?