onsdag 5 december 2012

Tiden, min vän, tiden.

Den knäpper med fingrarna och vips så har vi hoppat två veckor fram, rakt in i december och jag hänger inte med i de snabba svängarna fast ändå gör jag väl inte så mycket...

Det dalar kristaller från himlen, snödiamanter och hade visst längtat efter snö mer än jag visste.
Dämpad tystnad. Knarr. Kristall.
Drar inte ner persiennen i sovrummet helt, vill se snöbulan på fönsterblecket och det där speciella gulguldiga ljuset som blir från gatljuset reflekterat i snön...

Sikten inåt är stängd, men försöker låta det vara så.
Aviga rösten är hög, hen säger att jag ingenting kan.... Men se jag lyssnar visst inte alls...

2 kommentarer:

Unknown sa...

Lad være med at lytte !
Vær dig og vær stolt og glad for dig selv. Alt andet skaber kun sorg og er spild af liv. Nemmere skrevet og sagt end gjort- det ved jeg godt :)

Emmie sa...

:) ja, verkligen lättare sagt än gjort, men jag övar och påminner mig själv och tycker nog ändå det går lättare än förut... Det blir lite lättare med åren! :)