Det bor en flyttfågel i mitt hjärta och hösten är snart förbi

Jag dricker alldeles för mycket kaffe de här dagarna, det snurrar och jag mår illa, men det bekommer mig inte.
Först var det alldeles stilla i flera dagar, dimmigt och vinden höll sig borta.
Idag tar den i med full kraft, det viner i dörrspringorna och alla löven faller av och jag känner mig så som jag alltid gör om höstarna, full av något obeskrivligt, en längtan, ett vemod, en önskan, en kraft, en rastlöshet.
Jag behöver ömsa skinn, bli av med sommaren, allt det jag ville men inte gjorde, solen som aldrig kom.
Jag är ett höstbarn och nu kommer mina rätta färger fram, men allt går så fort, en ögonblinkning och sen är allt grått och jag gömmer mig bakom mina murar här i vårt fort, stänger in mig och glömmer bort hur man gör för att blomma.