Nu skall ni få höra nånting som jag vill tala om...det är gnäll gnäll gnäll, så jag får ur mig all skit! Fortsätt läsa på egen risk..

Nu förtiden, känner jag mig inte deppig på samma sätt som förr, det finns oftast en vetskap kvar om att det är JUST NU det är så här, allt förändras så småningom, på ett eller annat vis.
Men just nu, när jag helst av allt bara vill känna glädje och förundran över att vi faktiskt lyckats bli med barn, med hjälp av ivf, så känner jag mig oerhört nere, glåmig, svullen och tjock och urful.
Håret står på ända, går inte att kamma, då slår det gnistor om det.
Fingertopparna är så torra att de får torrsprickor, vilket jag inte haft sen lågstadiet.
Läpparna spricker, hur mycket jag än smörjer.
Finnar i pannan och på ryggen.
Inga byxor passar, ej heller strumpbyxor eller leggings, inte för att jag har fått en gravidmage ännu, utan för att tarmarna är så svullna och magen är så svullen, så inget går att knäppa, magen går inte att dra in och inget får sitta tajt.. Fast det ser ut som om jag skulle vara i femte månaden...
Jag är andfådd, trött och snurrig i hjärnan.
Jag sover som en kratta om nätterna, drömmer jättekonstiga drömmar och vaknar så fort jag skall vända på mig.
Jag känner mig ledsen, håglös och oföretagsam.
Jag är extremt hungrig, två timmar efter jag ätit. Får jag inte mat medsamma då så känns det som jag skall kola på vippen.
Jag mår illa och smakar stål i munnen hela tiden.
Det känns liksom inte som om jag är gravid, alls, det känns bara som en helt vanlig vinter, fast lite extra pissig.
Jag är rädd vissa dagar, för vad vi gett oss in på, rädd för hur vi skall klara det och rädd för att det kommer finnas så mycket mer att förlora.
Jag är jätteglad vissa dagar, längtar bara tills det börjar synas på mig, till våren och lätta kläder är möjligt.
Ja, som en vanlig vinter, fast lite extra...

Men hav förtröstan lilla Emmie, för det är snart en annan period.
Jag är ju rätt glad egentligen, att det verkligen skall testas på mig det här liksom. Så jag verkligen får känna på hur det är..
Och åh, så skönt det var, att skriva ner och rada upp allt som känns så jäkligt. Ju mer jag skriver, desto mer tillit får jag. Till att det går över, till att allt kommer lösa sig, jag vet att vi fixar det.

Snart har vi nyrenoverat badrum och inskrivning på Mvc.
Jag tar en dag i sänder.
Och passar på att njuta av kylan, medans jag längtar efter våren. ( kylan är min vän i dessa illamåendedagar. )

Så här äckligt var det under torkskåpet i badrummet, från förra hyresgästen..