Tänker. Snubblar. Faller. Bråddjupt bäcksvart lurar runt varje hörn, måste passa mig noga..
En önskan om att bara få falla, lägga mig ner apatiskt och inte vara med mer. Vissa dagar.
Men tänker, att även om det är en önskan, är den nog inte det bästa just nu. Ibland lurar jag mig själv.
Räddningen blir nog badrumsrenoverarna som dyker upp imorgon 07.00, de stannar i ca tre veckor.
Då tvingas jag upp och ut.
Byta pyjamasbrallor mot påklätt/uppklätt. Tvinga hjärnan till att bry sig om ytan en stund, så hänger resten av kroppen kanske med efter ett tag.
Åka till lilla mormor. Hålla pappa sällskap.
Promenera på landet.
Hålla igång precis över ytan en stund, så kan jag klättra på stegen när det sen närmar sig mot vår..
Tillåtelse. Tillit. Kom till mig igen snart? Tack.
1 kommentar:
Tror vi nogen gange må give os selv et blidt puf og komme igang. Og du har nok fået det puf af de mennesker, der skal sætte dit badværelse i stand. Nu må du ud og få nye indtryk.
Håber alt , trods alt, er vel og godt :)
Skicka en kommentar