onsdag 7 november 2012

det är färgstänk på golvet och lampan i taket fungerar inte alls

du vet det där stället där nyckelbenen går i hop precis nedanför halsen? minns inte vad det kallas-
idag ligger hjärtat precis där. i mitten. utanpå
och huden suger upp minsta lilla och allt jag läser och allt jag hör samlas upp och jag undrar-
sprängs jag snart?
livet är liksom alldeles för stort för att få plats i vårat vardagsrum
tänker på en rosaskimrande dröm som alltid funnits med mig
som nu krackelerar i grått
och vågar inte tänka på det alls
men vet. att om ett tag. kan jag ändå måla en ny.





3 kommentarer:

till-vidas-ara sa...

Käraste Emmie. jag kan känna igen mig i så mycket. vet inte vilket ben jag ska stå på ibland, och om de bär mig ens. känslor längs med husfasaden och ända in till stan..svåra att ta hand om själv så hur ska då någon annan..?
men att måla en ny dag varje dag..det kan jag också..

kramar Lycke

Sally´s Daughter´s sa...

Det blir en dag när hela ditt universum får plats i några penseldrag.

Kram

Emmie sa...

fina Lycke. visst är det tur att vi kan måla en ny varje dag.
kram till dig!

Sally´s daughter´s: jag tror visst redan det gör det.. :)
kram