tisdag 20 november 2012

Det är senare halvan av november nu

och känslor är vakuumförpackade någonstans långt in, där de inte går att nå och jag vet inte ens om jag vill nå och min kropp är långt bort i rymden.
Mörkret är liksom överallt nu, tungt, kvävande, syret sugs ut ur rummen och hjärtat skrynklar sig som när man äter sur citron.
Vakuumförpackat håller väl ett tag, så för nu. låter jag det vara.
Vi samtalar lite snabbt, citronhjärtat och jag. Det är okej. Skrynkla på. Jag skall ingenstans.

4 kommentarer:

till-vidas-ara sa...

såå bra skrivet. du är bra! det blir varmare och mjukare som jag tror. mer basiskt.. och oskrynkligt..

kramar Lycke

Nina sa...

Undrar om du inte skulle ge ut dina texter som ett slags poesibok - och nu menar jag på allvar. Du skriver otroligt bra om nuet, om känslor ... som jag skrev för - jag älskar Södergran och du har det i dina texter!!! Tänk på det ...
Kram

Emmie sa...

Oj, Nina, det är nog den finaste komplimangen och bekräftelse på mina bokstäver som jag någonsin har fått! Tack från djupet!

Emmie sa...

:) tack kära.